En inkräktare

Hej alla goa!

Härligt att ni ville dela med er utav era pinsamheter,

självklart så vill jag höra mer!

Nu börjar det kännas att det blivit höst,

även om solen lyser så är det kalla vindar ute.

Ungarna har fått börja använda skor och jackor igen

efter att ha varit utan hela sommaren.

Jag har alltid känt att vi bott på det perfekta stället för en barnfamilj.

En stor tomt,

en lämplig bit till sjön och bilvägen så att man slipper vara orolig

och skogen bakom huset.

Bakom vårt hus har vi en liten väg som slingrar sig upp i skogen,

ett par hundra meter upp vid vägens slut

så har min gubbe byggt ett sågverk och en skogskoja.

Dit brukar de stora töserna gå tillsammans med vår hund,

ibland bara för att ha picknik och ibland för att plocka bär.

En dag här i veckan ville de gå upp dit för att plocka lite blåbär att baka av

och jag släppte iväg dem och de kom hem precis som vanligt.

Dagen efter var en kille på byn ute med sin hund på skogen

inför älgjakten och stöp på en stor björnhanne

bara en bit ovanför sågen dit barnen brukar gå.

Jag vet att det finns björn i skogen men de har aldrig varit så nära som nu,

det känns verkligen obehagligt om den kommer närmare.

Så om ni åker förbi ett rött litet hus i norrlands skogarna där det är ett fasligt liv ute på tomten så är det bara vi som vill försäkra oss om att björnen inte kommer hit.

Resultatet av barnens bärplockning blev i alla fall supergoda

blåbärsmuffins.

Trevlig helg allesammans

Ett litet tillägg:

Nu har herr Nalle blivit ännu mer närgången och varit ner till grannen för att smaka fiskrens och lämna rivmärken i en betongplatta,

börjar bli otäckt det här....